Fortsätt simma.

 
Hittade min Doris-mugg i köksskåpet häromdagen och kom osökt att tänka på mig själv av någon anledning. Ni vet den där blåa fisken som är glömsk och tankspridd i Hitta Nemo och sjunger "Fortsätt simma" när livet känns svårt (om inte kolla här). Det är precis vad jag har gjort under den sista tiden jag fortsatte att simma eller om du så vill körde på sexans växel trots att bensinen tog slut för längesen. Jag trodde att jag nästan var frisk där i mitten av januari (herregud jag hade ju varit hemma i 1,5 månad för sjutton) och provade på att göra olika grejer varje dag. Bakslaget kom två dagar efter att jag skrev det förra blogginlägget och sedan dess har jag fått lov att sluta "simma". Jag låg däckad i tre dygn innan jag slutligen tog mig utanför dörren. Nu har jag börjat om från början igen och gör bara sådant som jag vet att jag orkar med för närvarande. Jag kan inte direkt påstå att jag gillar läget men har väl accepterat situationen numera.
 
Fröken

Backa bandet.

 
Är så sjukt uttråkad just nu men samtidigt har jag inte alls samma ork som vanligt. Kroppen skriker inte efter sömn på samma sätt men jag behöver ändå vila flera gånger varje dag. Jag känner mig som en gammal tant men antar att jag får lov att gilla läget men kors i taket vad svårt det är. Fick för mig att jag skulle framkalla en massa bilder förra veckan och sedan börja med en fotobok för hand (typ scrapbooking) men då jag har tendens att gå "all in" i allt jag gör så körde jag slut på mig själv redan i helgen. Tidigare har jag upptäckt att jag kan anstränga mig i högst ett par timmar åt gången innan jag får hjärtklappning, yrsel och börjar kallsvettas men när jag håller på med fotoboken så glömmer jag liksom bort tiden. Nu har jag därför lagt detta projekt på hyllan på obestämd tid.
 
Fröken

Att hitta balansen.

 
Det går verkligen upp och ner med energin men även med sömnen just nu. Förmodligen hör dessa två faktorer ihop på ett eller annat sätt. Det går bra så länge jag är hemma och ser på filmer som jag redan har sett eller högst ett par avsnitt av någon serie, bloggar, går på mina promenader och utflykter eller ja till och med tränar mitt favoritpass på gymmet men så fort att jag anstränger knoppen eller kroppen för mycket får jag lov att ta igen mig i minst ett par dygn. Som till exempel efter jul- och nyårsfirandet var jag helt slut men det är liksom inget omgivningen märker av då jag är väldigt bra på att hålla masken. Därför är det nog ganska svårt för både omgivningen och mig själv att förstå vad jag egentligen orkar med för tillfället.
 
Fröken